Neil Young är, liksom Leonard Cohen och Joni Mitchell, född i Kanada. Redan i tidiga 20-årsåldern reste han emellertid till USA:s västkust för att inleda sin karriär.
   Youngs sångtexter är ofta poetiska och lite gåtfulla. Gåtfullast av dem alla är The Old Homestead. Sången härstammar från en av Youngs mest ambitiösa perioder, 1973-74, av många kallad hans "dark period". Under dessa år gjorde Neil skivorna Time Fades Away, Tonight's The Night och On The Beach.
   I slutet av 1974 spelades även en fjärde skiva in, Homegrown. Denna kom aldrig att ges ut. Sångerna var mycket personliga och Young menar att det var huvudskälet till att skivan aldrig fick se dagens ljus. "It was a little too personal... it scared me." Trots detta har sånger från Homegrown strövis dykt upp på senare skivprojekt. Till dessa hör bl a Deep Forbidden Lake, Star Of Bethlehem, Little Wing, Pardon My Heart och... The Old Homestead.

För att förstå vad som inspirerade Young att skriva The Old Homestead ska vi titta på vad som skedde perioden före sångens tillkomst. 1969-72 seglade Neil upp som ett av de stora namnen på musikhimlen tack vare album som After The Goldrush, Harvest och Crosby, Stills, Nash & Young-skivan Déjà Vu. Redan 1970 inleddes dock en serie personliga katastrofer som så småningom skulle få Young att tappa fotfästet i tillvaron.
   Som nybliven stjärna överöstes hans hus i Topanga Canyon av fans och parasiter vilket föranledde flyttning. "I came home to find people I didn't know in my bedroom". Detta år såg också hans första äktenskap sluta i skilsmässa, ett hårt slag för Neil enligt expertisen. Snart var även upplösningen av bandet Crosby, Stills, Nash & Young (CSN&Y) ett faktum. Knappast någon överraskning då dessa fyra individualister gärna lät sina egon styra relationerna till omgivningen. Nästa problem i ordningen för Young var en ryggskada som periodvis tvingade honom till vila under ett år. "I became really reclusive. It affected my music. My whole spirit was prone".
   Inför en stor USA-turné i början av 1973 började Young repetera med ett antal musiker. Bland dessa återfanns gitarristen Danny Whitten från Neils speciella kompband, Crazy Horse. Whitten hade emellertid lagt sig till med ett elakt heroinberoende och klarade inte av repetitionerna. Young gav honom en flygbiljett hem samt lite fickpengar. Dessa pengar använde Whitten till heroin och tog en överdos samma kväll. Young blev chockad. "That blew my mind. I loved Danny. I felt responsible."
   Denna incident hängde som en skugga över turnén, och Neil blev inte gladare av att medmusiker och roddare ställde krav på löneförhöjning. Han hade nu fått smaka på stjärnlivets baksidor och hans manager Elliot Roberts berättar: "I was afraid to leave. I knew if I left, Neil was gone". Young själv kommenterade denna period: "For the first time in my life I couldn't get anything to turn out the way I wanted".
   Vid det här laget hade Young hunnit regissera sin första film, den ambitiösa / pretentiösa Journey Through The Past. Kritikerna var inte nådiga och Neil erkänner: "It's got no plot. No point. No stars. They don't want to see that".
   Nästa projekt för Young är att under sommaren spela in en skiva med CSN&Y. Inspelningarna avbryts emellertid av ett telefonsamtal där Young meddelas att roadien Bruce Berry avlidit av en överdos heroin. Eller som Neil själv berättar i sången Tonight's The Night:
    People let me tell you,
    It sent a chill up and down my spine
    When I picked up the telephone
    And heard that he died out on the mainline
Detta blir droppen som får bägaren att rinna över, och Young skippar CSN&Y-skivan för att istället inleda inspelningen av den vackra mardrömmen Tonight's The Night tillsammans med resterna av Crazy Horse, samt Nils Lofgren och Ben Keith. En turné startas där enbart nya sånger framförs, vissa spelas två, tre gånger per kväll. Publiken får se en onykter Young som mumlar underligheter om Miami Beach mellan låtarna. Då en åskådare högljutt beklagar allt prat på scenen kontrar Neil: "I always play more than I talk, so the more I talk, the more I play". Youngs skivbolag ser Tonight's The Night som ett kommersiellt självmord och vägrar till en början att ge ut den. Skivan utkommer först två år senare, 1975.
   När vi nu tittar närmare på The Old Homestead får vi se att sången tar upp de två sista händelserna i kedjan av olyckor, nämligen det övergivna CSN&Y-albumet, samt omgivningens svala attityd till den konstnärliga triumfen Tonight's The Night.



Young har sagt: "Att skriva är bedrägligt, för man skriver jämt om saker som man inte vill att någon ska få reda på. Och man gömmer det i orden. Så jag kan säga det, men ingen kan hänga mig för det" (citat från Schlager 9/85). I The Old Homestead gömmer han en hel del i orden. Nyckeln till denna såväl betraktande som obskyra sång ligger i att identifiera de olika karaktärer som flyter in och ut i historien.
    "Up and down the old homestead"
The old homestead kan sägas vara Youngs kaliforniska ranch.
    "The naked rider gallops through his head"
Här introduceras inte bara den första karaktären - "The naked rider" - utan också en andra figur, "through his head". Om vi antar att "him" är Young, vem är då the naked rider? Låtskrivare hämtar gärna inspiration från egna erfarenheter. Man skulle kunna säga att de lämnar ut en del av sig själva för allmänt beskådande. The naked rider är Youngs OFFENTLIGA jag, hans ansikte utåt.
   Skuldtyngd efter den senaste raden av personliga katastrofer dras Neil, som genom dragningskraft från månen,
    "And although the moon isn't full
    He still feels the pull"
till att bekänna sina känslor av förtvivlan i hopp om att via en offentlig exorcism bli kvitt de demoner som hemsöker honom. I London 1973 sa Young:"I'm not catholic but I believe in a sort of confession", och ledde in bandet i en hyllning till den döde Whitten. Men kanske är hjälp på väg. Någon som är
    "Approaching slowly at a glance"
Vem är denne
    "Shadow of his stance
    The reins are falling from his hands"
I rockmusikens värld kan förhållandet mellan manager och artist ibland liknas vid en ryttares och en hästs dito. I detta ekipage är managern ryttare och håller i tömmarna (the reins) under färden mot stjärnorna. Dessutom figurerar inte managern i rampljuset utan håller sig, likt en skugga, i bakgrunden. Alltså kan det slås fast att the shadow är Youngs manager Elliot Roberts.
   Under tiden, vid ranchen, skräder inte the shadow orden:
    "Why do you ride that crazy horse?
    Inquires the shadow with little remorse"
Elliot Roberts är all annat än nöjd. Efter två försäljningsfiaskon, Journey Through The Past och Time Fades Away, skippar Neil det planerade albumet med CSN&Y för att istället ge ut Tonight's The Night med resterna av Crazy Horse, ett ytterst osäkert kommersiellt kort. Därav följer ovanstående fråga. Roberts har senare sagt om Tonight's The Night: "It was dark and gloomy. Neil's music had been so uplifting to this point. I didn't know how it would be accepted". (Det var också Elliot Roberts som i den här vevan sa åt CSN&Y "you're all pissing in the wind" när de inte kunde få ihop någon skiva. Denna rad använde sedan Young i sången Ambulance Blues från On The Beach).
   Vår historia går in i ett nytt skede i och med presentationen av en ny figur:
    "Just then a priest comes down the stairs"
Vad har då en präst att erbjuda? Jo, skillnaden mellan himmel och helvete, mellan succé och fiasko och mellan
    "A sack of dreams and old nightmares"
Men ryttaren är förbryllad:
    "Who are you", the rider says,
    "You dress in black but you talk like a fed"
Talar prästen som en FBI-agent (Fed)? Nja, inte riktigt, men det finns en annan organisation där ordet Fed figurerar. Federal Reserve Bank. Prästen är ingenting annat än en girig representant från Youngs skivbolag. Dessa människor ser gärna artister som maskiner som ska framställa en "produkt", och deras favoritmusik är egentligen kassaapparatens klingande. På sista tiden har Neils skivor inte visat förväntat resultat i bolagets kassaböcker,
    "You spout ideas from books you've read"
och de har försvinnande lite respekt för musiker som medmänniskor:
    "Don't you care about this guy's head?"
(Notera gärna skillnaden mellan Youngs offentliga jag, the naked rider, som talar om honom själv, "this guy", som meningen åsyftar).
   Givetvis är Youngs skivbolag i ännu högre grad än Elliot Roberts oroade över Youngs bisarra musikaliska utveckling, något som bekräftas av deras ovilja att ge ut Tonight's The Night. Färden mot mörkrets hjärta fortsätter...
    "Just then the sound of hoofbeats were heard
    And the sky was darkened by a prehistoric bird"
Vilken identitet döljer sig då bakom denna "förhistoriska fågel"? Innan CSN&Y bildades återfanns David Crosby i gruppen The Byrds. Att Crosby är den första fågeln bekräftas senare genom ankomsten av ytterligare två, Stephen Stills och Graham Nash. Fågeln
    "Flew between the unfulfilled moon
    And the naked rider, to a telephone booth"
och bestämmer sig för att
    "Call the moon and see what's up"
Dessa bägge månreferenser kan tyckas vara lite förvirrande. Den första, som tidigare sagts, beskriver Youngs försök till en offentlig exorcism av sina demoner. Uppenbarligen har han inte gått i land med detta, uppgiften är ännu "unfulfilled".
   I det andra fallet kan månen sägas representera Youngs ranch. Crosby är av den åsikten att Neil befinner sig så långt från verkligheten att han lika gärna kunde vara på en annan planet.
   Samtalet ska genomföras med
    "Some change in this little tin cup"
Minns den här raden, dess innebörd framgår senare i sången.
Crosby säger att:
    "The shadow is growing dim"
Tydligen utövar Elliot Roberts (tillika manager för CSN&Y) ett visst inflytande också över Crosby, och det krävs
    "Some light to get back to him"
Fåglarna är en del av Youngs problem ("the sky was darkened") men kan möjligen också bidraga till lösningen av dessa ("need some light"). Den första fågeln är övertygad om att förslaget om en återförening av CSN&Y ska visa sig oemotståndligt för Young:
    "Just one call should do it all"
Fågel nummer två och tre (Stills och nash) är på ingående. Young påminner oss om att han haft sina duster med dessa i det förflutna, speciellt med Stills. Ibland har detta resulterat i handgripligheter:
    "Flying feathers all around"
För ett ögonblick upphör Young att kritisera, och ger istället en hyllning till CS&N:s musik:
    "The air was filled with a ringing sound"
Men de här fåglarna har inte kommit på någon artighetsvisit. De vill diskutera sånger, skivinspelningar, turnéer, de har kommit...
    "Down from the sky to deliver the word"
Och inte en sekund för tidigt:
    "'Where have you been', they said to the first."
Det är dags för bandet att komma till skott:
    "Get back to the clouds, we're dying of thirst"
Men det brådskar:
    "There's not enough time to make that call"
Om nu inte Young (the naked rider) och Elliot Roberts (the shadow) är intresserade, kan de gå sin egen väg:
    "Let's ditch this rider, shadow and all"
Fåglarna ger sig av men det finns ändå de som sörjer deras brytning med the naked rider:
    "Still on the ground some crying was heard"
Även Young börjar tveka, ska han trots allt följa med fåglarna?
    "With his dime in his hand and his hand on the dial"
Men nej, ändå inte. Tärningen är kastad, han har bestämt sig. Det har varit en lyckad flykt (för hans öron) från CS&N:s väsensskilda musik:
    "His ears were sweating as he forced a smile"
Utan tvekan ett snett leende! Young vet att de här människorna bara kan blomstra en kort tid utan honom, så begränsad är deras kollektiva och individuella kreativitet. Han vet också att de tre fåglarna, med sin pengainriktade attityd till musik, svårligen skulle kunna motstå ett samtal från honom om han någonsin skulle vilja återförena sig med dem:
    "But up in the sky they still had his number"
Young galopperar iväg ensam,
    "He rode through the night",
han ska övervinna mörkret (the night) på egen hand. Än en gång slår han vakt om sin musikaliska integritet:
    "With his cup of change"
Den raden har vi hört förut, åtminstone en liknande sådan. The prehistoric bird hade
    "Some change in a LITTLE tin cup"
Det råder ingen tvekan om att dessa bägge rader, trots likheten, är ytterst medvetet olika. Young har inte, som CS&N, en handfull, hyfsade nya låtar utan han har många - och de är bra. Han deklarerar här sin avsikt att gå vidare och bryta ny musikalisk mark.
   Sången slutar som den började:
    "Up and down the old homestead
    The naked rider gallops through his head"
Exorcismen hägrar ännu endast i fjärran. Kvalen måste fortsätta. Men en dag ska mörkret upphöra, i Youngs fall sker det med sången Deep Forbidden Lake. Den är, liksom The Old Homestead, hämtad från skivan som aldrig gavs ut, Homegrown. Young har på skivan Decade kommenterat Deep Forbidden Lake med orden "It hopefully signified the end of a long dark period which started with Time Fades Away".
    "On the coast,
    The long and tempting coast,
    The cards on the table lie.
    And a speech,
    so eloquent in reach,
    Was made by a passer-by.
    Passing by the way between
    Here and left behind.
    And it ripples through the crowds
    Who run and cast their doubts
    In the deep forbidden lake."
Alla citat (utom där det anges) är hämtade från Neil Young - The Definitive Story av Johnny Rogan.


start!