En samling demotejper med en obskyr rock'n'rollcombo från Boston ges ut som album under namnet "The Modern Lovers". Det är Velvet. Det är Stooges. Det är amerikansk protopunk som pendlar mellan den unge outsiderns himmel och helvete.
   Låtarna hyllas som klassiker. "Pablo Picasso", "Roadrunner", "Girlfriend", "Hospital", "Astral Plane" och så vidare. Alla är klassiker. Problemet är bara att bandets grundare, en viss Jonathan Richman, redan har upplöst sin hyllade grupp.



En ung och ensam Jonathan Richman går och deppar på en strand utanför Boston. Han har splittrat sitt band. Rockgenombrottet har uteblivit. Alla försök att slå igenom har misslyckats. Han är mager och ledsen. Då hör han några killar som verkligen rockar. Med bara ett par bongotrummor. Jonathan stannar upp. Bongokillarna har kommit på något stort. Jonathan inser att allt som behövs för att uppnå den rätta känslan i musik är bongotrummor. Bara man har något som skapar lite ljud så är resten upp till en själv. Efter den dagen på stranden skulle inget bli sig likt i Jonathans värld.
   Incidenten från 1973 finns beskriven i låten "Those Conga Drums" på LPn "Jonathan Sings" (1983). Historierna är många om hur den unge Jonathan Richman egentligen tog steget från den mer konventionella rockvärlden in i den livsbejakande Richmanvärlden. En version gör gällande att Richman insåg sitt livs kall när han i mitten av sjuttiotalet gjorde en sorts soloturné på olika barnsjukhus. Jonathan sjöng och barnen fick själva bestämma takten med hjälp av slå med ihoprullade tidningar mot sängkanten. En annan version finns återgiven i låten "Monologue About Bermuda". Enligt den versionen blir Jonathan omvänd när han plötsligt hör ett calypsoband på beachen. "Down in Bermuda/ I found how stiff I'd been/ So I changed it just because/ Down in Bermuda".
   Hur Jonathan Richman egentligen bar sig åt lär vi kanske aldrig få veta. Och mitt ordval ovan, "geniala karriärdrag", kan diskuteras. Men sedan den första Modern Lovers-LPn släpptes har Jonathan spelat in nästan 20 skivor (livealbum inräknade). Han har en hälsosam distans till sina tidigaste, mest klassiska, inspelningar. Vi som lyssnar på Jonathan idag behöver inte göra det där jobbiga valet. Genom att tidigt punktera myten om sig själv har Jonathan fixat det hela åt oss.