menyn: _____________ förstasidan 25 bästa skivorna john cale billy bragg jonathan richman neil young bobhund _____________ recensioner nyheter länkar redaktionen _____________ re:start!   echobelly   jukeboxning 1   jukeboxning 2   jukeboxning guide   tamla motown   velvet underground _____________ iguana/kulturmotell the nick drake files

av Mikael Hols

Historien om The Velvet Undergrounds födelse kunde bilda stomme i utbildningsradions kursmaterial om kampen mot rasism och trångsynthet. Tänk bara: En klassiskt tränad låtskrivare och gitarrist från New York, med attityden hos en som fick heroin i nappflaskan istället för välling, möter en brittiskt välartikulerad walesare som spelar fiol och just har komponerat några symfonier. De finner ännu en gitarrist samt en trumslagare, som inspirerad av en nigeriansk slagverksartist plockar bort alla trummor i trumsetet utom bastrumman.    En sval, vacker tyska kallas in som chanteuse.    Första skivan "produceras" och bekostas av en homosexuell, excentrisk konstnär och finslipas till sitt färdiga skick av en hip, svart producent som tidigare produerat Bob Dylan.    Namnen är, om ni inte redan visste det, i tur och ordning: Lou Reed, John Cale, Sterling Morrison, Moe Tucker, Nico, Andy Warhol och Tom Wilson.

Kursens avslutningsscener är redan en klassiker: 1993, då kommunismen har fallit, bjuder dramatikern och presidenten Vàclav Havel in Lou Reed till Prag, ett efterlängtat möte med en hjälte och en inspirationskälla under åren av förtryck.    I bakgrunden till kamerans nervösa åkningar i små pragska underjordiska källarvalv ljuder "Venus in furs" från en insmugglad kassett.    Nå, detta utspelar sig förstås i mitt huvud, i verkligheten bygger serien på intervjuer med Anders Carlberg och har Scorpions "Wind of change" som ledmotiv, men det är en annan historia.   Denna historia handlar om ett rockband som har betytt så mycket för så få och så lite för så många. För att citera Brian Eno: Ingen köpte deras skivor, men de som gjorde det har alla bildat egna band. I själva verket är detta ingen överdrift och frågan är om det går att få en finare komplimang. Men vad är det då som gör att just Velvet Underground uppnått denna position, varför känns det inte fel att sätta likhetstecken mellan Velvet och cool, medan det liksom inte känns lika bra med ...Scorpions? För att besvara denna fråga måste jag börja tjata om en box.