 |  Inför "Grand Prix" hade Teenage Fanclub skiljts från den ibland överdrivet exhibitionistiske trummisen Brendan O'Hare. I stället trädde den betydligt mer lugne Paul Quinn in. Bytet är ganska symtomatiskt för vad som visas upp på "Grand Prix". Vi möter ett TFC som mognat men definitivt inte stagnerat. På "Grand Prix" är Teenage Fanclub mer tidlösa än någonsin. Tempot och volymen har dragits ner något, men känslan för melodier har förädlats ytterligare. Plattan chocköppnar med "About You" och "Sparky's Dream" som har allt. Snygg stämsång, Byrds-gitarrer samt refränger som fastnar lika fort som epoxylim. Sedan följer en räcka låtar som 
håller en jämn kvalitet men där låtar som "Don't Look Back",
"Discolite" (Gerry Love's sedvanliga snabba poplåt), "Going Places"
och "I'll Make It Clear" sticker ut. Skivans höjdpunkt är"Neil Jung"
som knappast fått titeln av en slump. När man hör den live
väntar man bara på att riddaren av det eviga gitarrsolot skall dyka
upp bakom en förstärkare.Med "Grand Prix" har Teenage Fanclub tagit ytterligare ett steg mot den amerikanska popens hjärtland. Ett ställe där man ofta kan åldras med behag utan att tappa stinget och trovärdigheten. Jag tror inte att det finns någon risk för att TFC skulle drabbas av något av det senare.
F R E D R I K S A N D G R E N |