|  Att Happy Mondays blev en del av Manchestervågen var egentligen märkligt. Jämför man med de andra stora Manchesterbanden (Stone Roses, Charlatans med flera) så framstår Happy Mondays som ganska udda. När trenden i sig själv i huvudsak var 60-talsretro, så stod Happy Mondays för något annat. 90-tal? Nja, inte helt säkert... Det band som jag närmast kopplar ihop Happy Mondays med är The Fall. Också ett Manchesterband, men långt ifrån groove och loose fit. Men likheterna finns: Liksom Happy Mondays har The Fall egentligen aldrig varit särskilt bra på att spela. Och sångaren Mark E Smith har liksom Shaun Ryder aldrig riktigt sjungit sina texter. Sångtekniken blir... något annat.  The Fall har sedan början av 80-talet fått ut ett 20-tal album. Inget är egentligen bra. Lyssnar man på tidiga Happy Mondays från slutet av 80-talet så hör man likheterna - de kantiga arrangemangen, de minimalistiska melodierna och den hänsynslösa attityden gentemot refränger. Happy Mondays var ett typiskt 80-talsband. Men ändå blev de bandet som tog med sig 80-talet in i 90-talet. Producenterna Steve Osborne och Paul Oakenfold spelade en stor roll i detta. Oakenfolds remix av "Wrote For Luck" gav en försmak om vad som komma skulle. Låten finns i original på Happy Mondays andra album "Bummed" och är en trist historia, men i remixen är det helt annorlunda. Basen pumpar, trummorna driver och Shaun Ryder stönar och stånkar fram sina försök till sång till en manisk gitarrslinga. Och dansaren Bez blev plötsligt bandets frontfigur. Att Oakenfold/Osborne skulle producera "Pills'n'Thrills" var efter den lyckträffen (plus några ytterligare singelmixar) ingen överraskning. Och plattan är ett mästerverk. Singlarna "Kinky Afro" och "Step On" utgör bara grunden i det som är en av 90-talets bästa dansplattor. Och Happy Mondays "Loose fit" blev en av Manchestervågens signaturer. E R I K H A E F F L E R |