|  Alice In Chains rockade loss ordentligt på debuten "Facelift" och såg sig därefter nödgade att ge ut mini-LP:n "Sap" med lugnare material. Sedan rockade dom ännu hårdare på genombrottsplattan "Dirt" och upprepade mönstret med att släppa en lugn mini-LP. Den här gången hette den "Jar Of Flies" och de flesta pressningar av den innehåller också de fem låtarna från "Sap". Den franske författaren Boris Vian skrev hårdkokta historier som "Jag ska spotta på era gravar" men även absurda, komiska böcker som "Hösten i Peking". Det är svårt att tro att det är samma författare. Det är också svårt att tro att det är Alice In Chains som gör låtarna på "Jar Of Flies". Till exempel blir Beavis & Butt-Head chockade när de hör "I Stay Away". För de hör en grupp som låter snarare...R.E.M. än grunge. Här finns nämligen stråkar och munspel, naken sång och hudlösa texter. Den sången och de texterna är det oftast Layne Staley som står för. Ett knarkande vrak som erkänt att han ansträngt sig för att skriva så svart som möjligt. Och droger är aldrig dåligt när det kommer till rockmusik. Åtminstone inte om det hjälper en att skriva texter som "Nutshell":
We face the path of time And yet I fight This battle all alone No one to cry to No place to call home" Efter att bara ha gjort bra ifrån sig spårade Alice In Chains tyvärr ur rejält 1995 med skivan "Alice In Chains". Kanske hade drogerna tagit ut sin rätt till slut. Eller så hade Layne Staley varit alltför upptagen med sidoprojektet Mad Season vars skiva "Above" från samma år innehåller bättre material, bl a fullträffen "River Of Deceit". Sammantaget är i alla fall "Jar Of Flies/Sap" en av 90-talets mest underskattade plattor.
C L A E S H O L M S T R Ö M
|