 |  Gränsen mellan att låta sig inspireras och att låna litet för mycket är ofta hårfin. Ur vilka källor har Paul Weller öst kanske litet väl mycket när han har skapat sina 90-talsskivor? Popdetektiven Mattias Ljungberg har följt det hittills outredda Rick Nelson-spåret. 
När Paul Wellers Wild Wood kom ut blev den ofta beskylld för att vara
retro och plagiera gammal hippierock från tidigt sjuttiotal. Ofta var
det namn som Traffic, Free och Humble Pie som nämndes när man pekade
ut vilka källor som Weller hade plankat.För min egen del såg jag inte dessa kopplingar lika klart. Jag lyssnade på Traffic och fattade inte riktigt vad det var som hade snotts. Wild Wood låter gammal, det är det ju ingen tvekan om, men i mitt tycke på ett tidlöst vis. Det har alltså varit svårt att hitta de inspirationsställen som Weller har varit och letat på. Ända till den dag jag gick till Pet Sounds och letade bland (den numera nedlagda) vinylavdelningen och köpte en skiva för 30 kr. Det jag då hörde kändes lite konstigt. Det var som om man kommit på något som egentligen ska vara hemligt. Jag kan nu komma med det otroliga avslöjandet...var Paul Weller kanske har hittat sin förebild till Wild Wood. Vilket avslöjande... Skivan jag hittade var "Rick Sings Nelson" (Decca,1970) med den gamle tonårsidolen Rick(y) Nelson. Nelson var i slutet av 50-talet nästan lika stor som Elvis. Hans popularitet sjönk dock senare på 60-talet. Nelson började, i likhet med många andra etablerade stjärnor på dekis (Dion t ex), spela lätt countryinfluerad folkrock. (Paul Weller är knappast på dekis, men vad är det han spelar så här "på äldre dar"?) Nelson hade väl ingen större framgång med sin nya stil eftersom han blev sparkad av Decca i mitten på 70-talet. Rick Nelson dog i en flygkrasch på nyårsafton 1985 i Texas, 45 år gammal. 
För att återuppta de anklagelser jag framförde tidigare beträffande
Wellers kopierande, eller lånande, av 3 låtar på " Rick Sings Nelson".
Den första låten jag reagerade på är "Anytime", låt 3 på första sidan.
Om man "pitchar" den lite blir den, om inte identisk, så i alla
fall snarlik titellåten "Wild Wood".Några låtar senare är det dags att haja till igen. "Sweet Mary" är så att säga en blandning av "Sunflower", "Can you heal us holy man" och "Has my fire really gone out?". Det går inte riktigt att sätta fingret på var det är Weller har återanvänt riffet. Men det är helt otroligt vad introt till "Sweet Mary" låter Weller. Den tredje låten på "Rick sings Nelson" som Weller rimligtvis måste ha lyssnat på är "Mr Dolphin" på andra sidan. Återigen kan jag inte riktigt peka ut var Weller använder Nelsons idé. Är det till "5th season" eller är det till " Foot of the Mountain"? Eller är det till bägge? Eller luras jag helt enkelt av att Allen Kemps, gitarristen i Stone Canyon Band, och Wellers gitarrljud är identiskt? Ljudet och stämningen är överhuvudtaget de bägge skivorna emellan förvillande likt. Detta är dock inget som gör Paul Wellers skiva sämre. Tvärtom. Det är bara roligt att hitta en tänkbar källa. Speciellt som Weller sällan talar om sina specifika influenser. Förresten så är "Wild Wood" minst 10 gånger bättre än "Rick sings Nelson". Jag lovar att när ni hör skivan kommer ni direkt att tänka på "Wild Wood"
M A T T I A S L J U N G B E R G |