|   Where You Been? är en fråga som borde ställas till J. Mascis. Hur
kan du lämna oss svenskar i sticket år efter år? Varför kommer du inte
tillbaka? Vad gjorde vi hösten -91 som gör att du inte har spelat här
sedan dess? En konsert som fick en av redaktörerna för Iguana att
hylla Mascismetoden för själslig rengöring (en sorts kombinerad kropps- och öronmassage).
Här stod tre, eller var de fyra, amerikaner och lade ut ljudmattor i en dryg timme. Varje låt inleddes
med en till två minuters jammande som sedan abrupt övergick i en
faktisk låt.Självklart är "Where You Been" en av 90-talets bästa plattor, men för mig är Dinosaur Jr:s mästerverk "Bug" från 1988. "Bug" betydde oerhört mycket för mig. Då Lars Aldman lirade "Let It Ride" i "Bommen" visste jag inte var jag skulle ta vägen. När solot kom välte jag. Fy fan vad läckert! Snubben bara tryckte ner wah-wah pedalen och öste! "Bug" innebar att jag återupptäckte amerikansk rock. Då hade jag länge tyckt att amerikansk rock var tråkig och bakåtsträvande. Med "Bug" som introduktion gick jag vidare till band som Sonic Youth och Hüsker Du. Så jag står i skuld till J.Mascis. Och det är inte bara jag. Dinosaur Jr har haft en massiv inverkan på band från det sena 80-talet och framåt. Men "Bug" kom, som sagt, 1988 och det är "Where You Been" som kom med på listan. Och det helt riktigt. Det är den bästa plattan Dinosaur Jr gjort på 90-talet. Man kan väl säga att Dinosaur Jr:s nya, lite lugnare stil når sin hittills mest fulländande form här. "Green Mind" var bra men lite ojämn och "Without A Sound" något enformig. På "Where You Been" finns en bra balans mellan snabba röjlåtar som "On the Way" och lugnare akustiska sånger som "Not the Same". Framförallt är de tre första spåren mycket bra. "Out There" är ett fenomenalt öppningsspår. J. Mascis sjunger så man vill ta första planet över till USA och trösta honom. "Start Choppin" överraskar med sitt inledande funkiga gitarriff men går snart över till mer traditionellt Dinosaur-stök. I "What Else Is New" ges ytterligare ett exempel på J. Mascis fenomenala förmåga att framana ett vackert vemod med sin gitarr och sin röst. Det är väl endast Neil Young som kan matcha honom. Ett tecken på Dinosaur Jr:s storhet och betydelse för 80- och 90-talens musikliv.
F R E D R I K S A N D G R E N |
28.8 modem